Ljusets karaktär – era bilder

December är bråda tider, men tro inte att jag glömt bort er! Jag beslöt att göra mina bildkommentarer ordentligt utförliga hellre än att skynda mig igenom dem. Jag vill ju att ni ska få ut så mycket som möjligt av kursen som snart är slut. Tack för era bilder! Strömmen av inkommande fotouppgifter från er minskar för varje gång, men jag hoppas att även ni som inte sänt in bilder kan ta er tid att läsa igenom kommentarerna. Och som vanligt – kommentera gärna själva också! Det faktum att jag väntade med att publicera era bilder har faktiskt gjort att några bilder till har hunnit med. Bra att ni sände in dem! Vi kör igång:

Uppgift 1:

Porträtt i fönsterljus. Placera din modell lagom nära (ca 1 m brukar bli rätt bra) från fönstret och ställ dig själv så att du varken fotograferar mot fönstret eller har det bakom dig. Prova dig fram tills du är nöjd med ljuset i modellens ansikte.

Bild 1. Mjukt ljus från två fönster har här fått tjäna som porträttljus. Det mindre fönstret finns enligt fotografen till vänster och lättar upp skuggsidan. Man ser dock att näsan ger en fin skugga under ena ögat. Jag tycker själv att ljuset från det större fönstret hade räckt för ett bra porträttljus. Jag älskar beskärningen av ansiktet. Den skapar en närhet till modellen som hade gått förlorad om hela huvudet varit med. Det röda föremålet som lyser i bakgrunden stjäl lite väl mycket uppmärksamhet. Man kunde ha beskurit bort det och fått en ännu starkare bild. Inga kameradata.

En sak vill jag påpeka i anslutning till den här bilden, fast den egentligen handlar om bildbehandling och inte om ljusets karaktär. Jag vill ändå ta upp den eftersom många av er kan ha nytta av den. Den bild vi ser här är ganska mörk och jag vet att många ovana bildbehandlare drar i ljusreglaget på högt. Den som däremot använder histogram till hjälp har bättre koll på hur mycket man ska ljusa upp en bild. I Photoshop finns två bra verktyg för det: Levels (Nivåer) och Curves (Kurvor). Jag tror att de också finns i Elements – åtminstone Levels. Båda ger möjlighet att justera mörka och ljusa toner samt mellantoner helt separat. Till vår hjälp visas ett histogram som berättar hur mörka och ljusa toner i bilden är fördelade.

Ovan ser du hur Levels ser ut. Histogrammet är alltså det svarta ”berget”. Nedan om det finns tre pilar, en svart, en grå och en vit. De motsvar alltså svart, medelljust (eller medelmörkt, ifall man har en mer melankolisk personlighet) och vitt i bilden. Histogrammet stupar ner nånstans mellan medelljust och vitt, men når inte ända fram till den vita pilen. Det innebär att det inte finns något i bilden som är helt vitt. En bild med ett bra tonomfång sträcker sig dock oftast från svart till vitt. Ibland blir det bättre om de ljusaste tonerna inte är helt vita, det beror lite på. Genom att ta i den vita pilen och dra den till det ställe där histogrammet slutar kan jag alltså öka kontrasten och ljuset i bilden så att den blir som jag önskar. I Levels kan man även justera medelljusa toner genom att flytta den gråa pilen till höger eller vänster beroende på vad man är ute efter. Det gör de medelljusa tonerna antingen mörkare eller ljusare.

Nu gör jag samma sak med Curves. Histogrammet går inte ända fram till den högra kanten. Då kan jag ta i punkten där kurvan slutar och dra den rakt mot vänster. Curves ger mig dessutom möjlighet att justera vilka toner som helst i önskad riktning om jag klickar mitt på kurvan och drar den nya punkt som då skapas åt något håll. Men det går jag inte in på nu.

Bild 2. Flicka vid fönster. Ljuset skapar en mjuk skugga på kinden mot örat till. Även i ögonhålorna och under näsan och hakan syns en skuggning. Fönstret har alltså sträckt sig högt över modellen. Finns inte mycket mer att säga här. Bilden är vacker och väl utförd. Den blänkande gula fläcken uppe till höger hade kanske kunnat beskäras bort. Här måste jag utfärda en liten varning. Den fina porträttlinsen med fast brännvidd och stor största bländare är ju designad för porträttfotografering. Men tänk på att den största bländaren (1,8 i det här fallet) ger ett oerhört kort skärpedjup om du står nära modellen, som här. När jag zoomar in bilden ser jag att skärpan ligger på näsroten strax till höger om modellens högra öga. Det kan hända att skärpan ställts in mot munnen, för den är också skarp. Men ögonen ligger redan utanför skärpeområdet. Skärpedjupet är alltså bara några millimeter långt. När man ser bilden i mindre format försvinner oskärpan på ögonen men vid full förstoring syns det precis vad som är skarpt och inte. Jag vill uppmana till en viss försiktighet med att använda den allra största bländaren, för om bilden ska ses i stort format kan man se att det mesta av ansiktet ändå är oskarpt. När du fotograferar porträtt så försök att alltid ställa in skärpan mot ena ögat, för det är där porträttets största styrka oftast ligger. Och var inte rädd att använda en lite mindre bländare (t.ex. 2,8 eller 3,2) – särskilt om avståndet till modellen inte är så långt.  1/125 sek, f/1,8, ISO 200, 50 mm.

Bild 3. Bra ljussättning. Man kanske inte alltid tänker på att ett ljus som nästan kommer bakifrån kan ge ett mycket bra resultat men den här bilden visar att så faktiskt är fallet. 1/200 sek, f/2,8, ISO 1600, 50 mm.

Uppgift 2: 

Solsken. Testa att fotografera i solsken och använd upplättning med hjälp av en blixt eller en reflektor. 

Bild 4. Det hårda solljuset kan skapa mörka skuggor, men här har upplättningsblixten gjort ansiktena tillräckligt ljusa. Jag ser reflexer av blixten i barnens ögon. Ett tips om man vill veta hur porträttbilder belysts är att kolla in reflexerna i ögonen. Man kan lära sig mycket om porträttljussättning på det sättet. Inga kameradata.

Bild 5. Här har modellen placerats i motljus. Jag ser inga spår av upplättning, men det behövs inte när bilden är så här bra exponerad. Möjligen kan ljuset ha reflekterats mot något, men jag har inga uppgifter om det. Ljuset i bakgrunden bildar faktiskt en vacker bakgrund med sin oskärpa och de ljusa partierna precis bakom modellens huvud. 1/125 sek, f/2,8, ISO 200, 55 mm.

Uppgift 4: 

Dis eller gryning/skymning. Den här tiden på året är det ett bra tillfälle att testa porträttljuset som det långa grynings-/skymningsljuset erbjuder.

Bild 6. Här har skymningsljuset (bilden är tagen kl 14:18) fått bli bakgrund till bilden. Min tanke med uppgiften är att ljuset från skymningssolen skulle få lysa upp modellens ansikte, men det här går också eftersom man då kan få en riktigt stämningsfull bakgrund. Ljuset i modellens ansikte blir tyvärr lätt ganska platt. Ett sätt att komma tillrätta med det problemet kunde vara att använda en reflektor (vit yta) men placera den vid sidan om så att modellen även får lite skuggor i ansiktet. I ett snölandskap studsar så mycket ljus från alla håll att det ändå kan vara svårt att lyckas skapa skuggor. 1/125 sek, f/2,8, ISO 100, 50 mm.

Uppgift 5: 

Lampljus. Fota ett porträtt i glödlampsljus. Använd reflektor eller en annan lampa för att få lite ljus mot skuggsidan av ansiktet också.

Bild 7. Här har både fönsterljus och en lampa använts. Ljuset från fönstret är dock så blekt att det hamnar i skymundan (om nu ljus kan det) av lampljuset. Lampan ger ett behagligt mjukt sken, men färgen blir ganska kall och kunde justeras i bildbehandlingen. En sak man kan tänka på när man har ljus från flera olika källor (t.ex. som här: dagsljus via fönstret och lampans ljus) är att ljuset inte har samma färg. Man brukar kalla det blandljus och det är i de flesta fall något man försöker undvika. Ett sätt att slippa hela problemet är förstås att göra bilden svartvit,  då spelar ju ljusets färg inte längre någon roll. En annan sak som ofta gör porträttljus vackert är att inte rikta det rakt mot ansiktet. Den här flickan (hon äter ägg, upplyser fotografen) verkar se ganska rakt mot lampan. Ett ljus lite mer från sidan ger vackra skuggor på kinderna och gör att ansiktets form bättre kommer fram. 1/15 sek, f/7,1, ISO 800.

Uppgift 6:

Extern blixt. Om du äger en sådan, rikta ljuset så att det studsar mot en vägg eller vit skiva och sen tillbaka mot modellen.

Bild 8. Med blixten via taket har den här pepparkakstjuven fått ett mjukt och vackert ljus. Man kunde nästan tro att det är takbelysningen som fungerat som ljuskälla, men faktum är att blixtljus riktat via taket blir mycket mjukare och skönare. Inga skarpa skuggor i sikte. 1/160, f/4, ISO 400, 50 mm.

Bild 9. Träning på gymet. Fotografen berättar att både en ficklampa och en extern blixt användes vid tillfället. Jag vet inte om det är ficklampan eller blixten som använts just vid den här bilden. Tyvärr blev bilden ganska mörk, vilket kunde tyda på att ficklampan fått agera ljuskälla. Å andra sidan är ljuset ganska blått vilket talar för blixten. Jag har gjort en lite ljusae variant som även är färgjusterad i all hast så att vi bättre ser vad som fastnat på kamerans sensor. Nå hur som helst tror jag inte att ljusets karaktär skiljer sig så mycket mellan blixt och ficklampa. Båda ljuskällorna är ungefär lika små, men de har båda sina fördelar. Att slå blixten via taket eller en vägg hade gett ett mjukare ljus men skuggan som vi nu ser ger ju en viss dramatik. 1/25 sek, f/3,2, ISO 800, 25 mm.

Bild 10. Jag får försöka mig på en gissning här igen. Eftersom den  här bilden är tagen vid samma tillfälle som den förra måste jag utgå från at ljuset inte kan komma från stora fönster (trots att det har den karaktären) utan från en blixt riktad via taket. Skuggan under bänken bakom modellen avslöjar att så troligen är fallet. Funkar riktigt bra, tycker jag. Det korta skärpedjupet och blicken i kameran gör det här till en stark bild. 1/25 sek, f/3,2, ISO 800, 28 mm.

Det var alla era bilder för denna gång. Jag tänker ännu publicera ett sista inlägg som är mer som en inspiration för ert fortsatta fotograferande. Inga uppgifter att lämna in då, men förhoppningsvis en del tips som ni kan ta med er. Stay tuned!

Mörker – era bilder

Lite färre personer har lämnat in bilder denna gång. Det är helt ok, ingen som inte hunnit eller velat lämna in uppgifter så behöver ha dåligt samvete för det. Ni som dock lämnat in bilder får här den stora glädjen att ta emot lite kommentarer från mig och, hoppas jag, andra kursdeltagare.

Mörkerfoto är ju en både en nytto- och nöjesaspekt av fotografering, tycker jag själv. Nytta för att man  som fotograf verkligen har stor nytta av att kunna hantera mörka ljusförhållanden. Nöje för att man kan vara väldigt lekfull och kreativ när ljuset inte är så förutbestämt utan du själv kan påverka vilket ljus som hamnar i din bild. Här finns oändligt mycket möjligeter och en hel del kul får ni se här nedan, börjandes med den första uppgiftens bilder som alla på sitt sätt är kreativa och ibland riktigt lekfulla.

Uppgift 1: 

Använd en riktigt lång exponeringstid (kanske rent av flera sekunder) och ”måla” med det ljus du har omkring dig. Gör det antingen genom att röra kameran eller genom att röra ljuset eller genom att belysa olika delar av ett motiv som du riktat kameran mot.

Bild 1. Härlig tolkning av uppgiften. Och resultatet blev rätt coolt, som en lysande pepparkaksgubbe från rymden. Den här bilden ger mig nya idéer som jag tänker testa själv, och då har fotografen verkligen lyckats. Kan man inspirera andra tyder det på att man gjort helt rätt. 13 sek, f/4,5, ISO 400, 30 mm.

Bild 2. Här har ljusen fått bli dekorativa bollar i oskärpa. Jag tycker det finns mycket julstämning över den här bilden och kunde tänka mig att använda en sådan här bild t.ex. på en affisch för en julkonsert eller som en illustration till en artikel med jultema. Jag är själv mycket förtjust i abstraktioner. Jag tror att bilden kanske är fotograferad för uppgift 2 eftersom ISO-talet är så högt, men det platsar bra här även om ingen rörelse finns i bilden. 1/100 sek, f/3,5, ISO 3200, 90 mm.

Bild 3. Här har modellen själv rört en lampa. Jag gillar att ansiktet också belysts en del samt att reflexvästens gulgröna ränder ger en extra färgklick. Bilden hade kanske vunnit på att beskäras i ytterkanterna, alternativt att bilde fotograferats i stående format. När man använder en ljuskälla på det här sättet så är det mycket svårt att på förhand veta hur man ska ställa in kameran. Exponeringstiden påverkar inte ljuset alls här, utan enbart bländare, ISO-tal samt hur starkt ljus som används och hur snabbt eller långsamt man rör det. Man får ofta prova sig fram och justera vartefter. Jag tror jag hade minskat  ISO-talet eller bländaren eller kanske både och. Ansiktet blev överexponerat, men det kan också bero på att lampan hållits nära ansiktet så det fått väldigt mycket ljus. Detta inte som direkt kritik utan mer som lite funderingar kring hur man kunde optimera fotot. Jag vet ju själv att det är lätt att analysera och tycka till i efterskott, men svårt att tänka likadant i själva fotograferingssituationen. 10 sek, f/6,3, ISO 1600, 18 mm.

Bild 4. Här är fotografens egen kommentar så intressant att jag publicerar den i sin helhet: ”Jag tänkte att jag skall ’måla’ med att röra på kameran och tog en bild av en prydnadskvist försedd med ett antal LEDar (lysdioder). Väntade mig en massa streck men blev förvånad av resultatet. Varför blev det en massa punkter? Det måste ju betyda att dioderna blinkar fast ögat inte ser det. Nu är det så att man kan reglera effekten på strömmatningen med pulsbreddsmodulering som gör att t.ex dioden lyser 70% av tiden och är mörk 30 %. Frekvensen är 100Hz, därför uppfattas inte blinkningarna. Kameran ser allt! Intressant. Skulle kameran varit stilla hade man gått miste om det här fenomenet.” 

Ja, du har helt rätt. Jag har iakttagit samma fenomen flera gånger. Vissa lampor verkar blinka, men så snabbt att man inte ser det med ögat men får med det som streck på en bild. 5 sek, f/16, ISO 320, 105 mm.

Bild 5. Även här, precis som i bilden ovan, en blinkande ljuskälla som gett upphov till streckade linjer. Fotografen har både testat att röra kameran (som här) och ljuset (som i bilden nedan). Nån kanske undrar vad man gör med dylika bilder. Är det nån nytta med dem? Se allra längst ner för att se hur jag själv gjort en av de bilder som jag ibland använt som profilbild på Facebook. Då utgick jag från en bild som lite liknar den här. Intressant med de svagare ljusbollarna till vänster. 3 sek, f/3,5, ISO 3200, 90 mm.

Bild 6. Hej själv! Jag funderade först varför bilden innehåller så mycket dött utrymme till höger, men med lite bildbehandling uppenbarade sig en person där. Se lilla bilden nedan. Bra idé! Fortsätt att experimentera tills du lyckas få både pratbubbla och huvud tillräckligt synliga. 20 sek, f/3,5, ISO 100, 50 mm.

Uppgift 2: 

Ställ ISO-värdet på max och försök få en vacker eller häftig bild. 

Bild 7. Vackert motiv i symmetrisk komposition. Denna bild platsar också i uppgift 4 eftersom bilden är precis så mörk som den ska vara. Zoomar jag in maximalt ser jag en liten oskärpa, men i det här formatet syns den ju inte alls. Du som fotat undrar hur du kan komma dig åt att få ännu högre ISO-värden, och här hittar du svaret. http://www.youtube.com/watch?v=vwBduPuUNIU. 1/6 sek, f/4,5, ISO 3200, 29 mm.

Bild 8. Vackert och helt rätt exponerat! Vattnet är jättevackert med sina ljusreflektioner så det hade kunnat bli bra att sänka kameran lite och få med mera vatten och mindre ovanför huset. Har inte mycket mer att säga om den här bilden. 1/20 sek, f/5,6, ISO 3200, 55 mm.

Bild 9. Det finns mycket mystik och nästan en sagokänsla över den här, tycker jag. Jag är förtjust i vattenspeglingar och hur de förvränger saker. Vasstrånas speglingar bildar fina mönster mot sjöbottnen där löven bildar en fläckig bakgrund. ISO-värdet har enligt instruktionerna i uppgiften stått på max, men motivet i sig hade kanske inte krävt det just här. 1/500, f/20, ISO 12800, 70 mm.

Bild 10. En svan i mörker. En svår fotograferingssituation eftersom ljusen vid hamnen är starka men svanen ligger i mörker. Jag tycker fotografen ändå hittat en bra kompromiss och låtit svanen bli så ljus att den syns samtidigt som hamnljusen fick bli lite överexponerade. Personligen gillar jag ljusets speglingar i vattnet och blev så nyfiken på hur bilden skulle se ut om man beskar bort själva hamnen men lämnade speglingarna att jag ville prova. Gjorde den samtidigt aningen ljusare. Det är säkert en smaksak vilken man gillar bättre. 1,6 sek, f/5, ISO 6400, 25 mm.

Bild 11. Allhelgona gav självklart en del fotosituationer som passar in på vårt tema. Här är ett bra exempel. Bilden är rätt exponerad, dvs. inte för ljus och inte för mörk. Den varma stämningen är helt klockren. Något snävt beskuren. Såna här gånger lönar det sig verkligen att vrida upp ISO-värdet riktigt högt. Jag vet att ISO 1600 är max på den kamera som använts här och det hade inte varit fel med ett högre värde för en del rörelseoskärpa blev det trots allt. Modigt ändå att våga fotografera med lång slutartid. Se bara till att ta rejält många bilder så brukar åtminstone någon vara nästan skarp. 1,3 sek, f/6,3, ISO 1600, 31 mm.

Uppgift 3: 

Blixt. Antingen kan du kombinera lång exponeringstid och blixtljus eller försöka ta en bild där du ställt ner kamerans blixstyrka.

Bild 12. Idén att springa med en blixt i handen och fyra av den med jämna mellanrum är riktigt bra! Bra också att omgivningen blev lagom mycket exponerad på samma gång. Modellens positioner kunde kanske lyftas fram bättre med en snävare beskärning men i vilket fall som helst är det här en kreativ och bra bild. 20 sek, f/10, ISO 1600, 18 mm.

Uppgift 4: 

Underexponera: Fotografera en bild som är mörk och som verkligen ska vara det.

Bild 13. Helt rätt. Bilden är precis så underexponerad som den förväntas vara. En rörelseoskärpa avslöjar att kameran rört sig trots att den förmodligen inte hållits på fri hand. Rejäl vind kan räcka även om man har stativ. Fint månsken över vattnet, välplacerad måne. 25 sek, f/10, ISO 100, 23 mm.

Bild 14. Är det inte tjusigt med mörkerbilder? Här ser vi än en gång de vackra speglingarna i vattnet. Risken vid såna här motiv är att det som belyses av lamporna blir utfrätt. Det är inte säkert att kameran klarar att ta hänsyn till att ljuspunkterna är små, och försöker därför föreslå lite för lång exponering eller för stor bländare. Men den här bilden känns precis lagom mycket underexponerad för att det inte ska finnas för utfrätta ljusa partier. Jag vet ju inte hur bilden hade sett ut om man exponerat helt enligt kamerans förslag. Inga kameradata följde med här.

Bild 15. En vilsam bild med värmeljus i glashållare. En snävare beskärning kunde ha gjorts eftersom det inte inns annat än mörker uppe och till vänster. Bilden är i mörkaste laget. När jag ljusar upp den lite syns speglingarna i glasskivan bättre och det höjer stämningen ytterligare. 1/100 sek, f/3,5, ISO 2500, 90 mm.

Bild 16. Lite mer på allhelgonatemat. Den här bilden hade varit omöjlig att ta på en 1/25 sek utan det höga ISO-värdet. Exponeringstiden kunde ha varit kortare – eller ännu hellre att ISO-värdet varit några steg lägre – för ansiktet är alldeles kritvitt (se det vänstra utsnittet nedan). Gravljusen likaså. Det är förstås en avvägningsfråga om man vill ha ansiktet normalt exponerat eller om stenen som lyses upp av gravljusen har högre prioritet. Jag misstänker att fotografen lagt en stark brusreducering i något skede. Det märks eftersom detaljer upp till en viss storlek har slätats ut (se det högra utsnittet nedan), vilket ger ett konstlat utseende. Jag förstår att man vill undvika det starka bruset, men det kan löna sig att hitta en kompromiss mellan att slippa bruset och att undvika utslätade detaljer. 1/25 sek, f/5,6, ISO 6400, 18 mm.

Fotografen till de två sista bilderna har meddelat att bilderna inte fotats för uppgiften utan sänts in för att jag ska ge min respons när det gäller mörka situationer och vad som kunde ha gjorts annorunda för ett bättre resultat. Ett bra initiativ, för det hör ju ihop med mörkertemat.

Bild 17. I det här fallet är jag först och främst glad över att blixt inte har använts. Den varma atmosfären som skapas av lamporna och ljusstaken hade gått helt förlorad om blixten hade kastat sitt kalla, hårda och opersonliga ljus istället. Där har du gjort helt rätt, tycker jag. Hellre ser jag en mysig bild med brus än en kall blixtbild. Stativ, och ganska lång exponeringstid har använts. Bilden är lite för mörk, för det är ju nog i första hand ansiktena man vill se och de ligger ju i skugga nu. Kanske en extra lampa (taklampa?) hade varit lösningen. I annat fall kunde ISO-värdet ha öktas mer, men eftersom detta är fotat med en kompaktkamera vet jag att bruset vid t.ex. ISO 1600 är betydligt högre än vid samma värde på en systemkamera. Detta beror bl.a. på att sensorn på en kompaktkamera är så liten. En liten detalj att tänka på är att när man monterar kameran på stativ är det viktigt att hålla kameran rak. Det kan vara svårt att rikta den rätt, särskilt när man fotograferar snett mot något, men ljusstaken vittnar om att kameran står snett. Många kameror ger dig möjlighet att visa ett rutnät på displayen som hjälper dig att få bilden rak. Kolla instruktionsboken. 1/5 sek, f/2,7, ISO 400.

Bild 18. Här öppnas paket med förnödenheter och godsaker. Blixtljuset har inte nått ända fram, så bilden har tyvärr blivit ganska mörk. Men här finns även en del av det befintliga ljuset i rummet eftersom exponeringstiden varit rätt lång och bländaren stor. När jag ljusar upp den här bilden i Photoshop blir bilden ganska ok (se nedan). Så det enda råd jag kan ge är att hellre gå närmare motivet än att zooma in när du använder blixt. Detta gäller särskilt när man måste hålla tillgodo med en kompaktkameras blixt, som inte är så stark. 1/15 sek, f/3,5, ISO 200, blixt.

Bild 19. Till sist ett exempel på vad man kan använda bilder på konstiga ljusmönster till. (Detta är en kommentar till bild nr 5.) Stadens ljus har fångats medan kameran rörts. På det har jag satt en rörelseoskärpa i Photoshop och sedan en liten vivelrörelse som jag förstärkt genom att öka kontrast och färgmättnad och även förskjuta färgerna. Sedan tog jag ett porträtt, tog bort bakgrunden, justerade färg och integrerade med bakgrunden och så var mitt drömska porträtt klart.

5. Ljusets karaktär

Eftersom vi i senaste undervisningspass behandlade mörkret så tycker jag att det är på sin plats att komplettera med ett inlägg om ljuset. Det passar dessutom bra eftersom det åtminstone i Österbotten har kommit snö och allt samtidigt blivit ljusare. 

Ljusets karaktär kan ha avgörande betydelse för om en bild upplevs som vacker, tråkig, dramatisk eller lugn. Karaktären på ljuset handlar inte om bättre och sämre ljus (jo, ibland gör det nog det när jag riktigt tänker efter) utan på att ljuset kan vara mer eller mindre riktat. Tänk dig ett porträtt taget utomhus i starkt solsken eller i mulet väder. Eller i skymningsljus. Vad olika porträtten blir, eller hur?

Känner du igen situationen? Skuggorna en solig dag kan bli nästan svarta. Därför brukar fotografer överlag undvika att fotografera i starkt solsken. Dock måste jag avslöja att för den som fotar i RAW-format finns det stora chanser att lätta upp skuggorna efteråt och få ett hyfsat resultat ändå.

Skillnaden ligger i hur ljuset är riktat. En mulen dag kommer det lika mycket ljus från alla håll. Ja, en mulen vinterdag kan det faktiskt komma lika mycket ljus nerifrån som uppifrån. Det finns nästan inga skuggor! I starkt solsken har ljuset en tydlig riktning och skuggorna blir hårda och skarpa. Skymningsljuset som uppstår när solen precis försvunnit bakom horisonten (eller möjligen skymtar lite ännu) ligger någonstans mitt emellan och skapar en mjuk övergång mellan belysta delar av motivet och skuggorna.

Det här beror på att ljuskällan är olika stor i förhållande till motivet. Solen är som en liten men stark spotlight. Den mulna vinterdagen blir både himlen och marken en enda stor ljuskälla. Efter solnedgången lyser himlen med ett stort sken där solen precis gått ner och skapar en ganska stor ljuskälla.

Trots Rob Langs vattenstämpel var jag tvungen att visa er den här bilden som ett perfekt exempel på hur mjukt ljuset är när kvällshimlen glöder.

Exemplet ovan visar att det vackraste ljuset får vi när ljuskällan är stor men det ändå finns skuggor. Av samma orsak använder porträttfotografer paraplyer eller softboxar för att göra ljuskällan större och således få ett mjukare ljus.

Softboxen förstorar ljuskällan

Paraplyet sprider blixtljuset.

Men för den som inte har tillgång till den utrustningen finns faktiskt en hel del man kan göra själv för att påverka ljusets karaktär. Vi ska se på några exempel.

Fönsterljus

Ett fönster fungerar som en stor ljuskälla som passar väldigt bra för porträttfotografering. Ju närmare fönstret du tar modellen desto mjukare blir skuggorna. Går du längre bort blir ljuskällan relativt sett mindre och ljuset mer riktat. Skuggorna blir lite hårdare. Genom att flytta dig själv och modellen kan du välja det ljus som passar den bild du tänkt dig.

Ett stort fönster räcker får att få ett perfekt porträttljus. Även ett litet fönster funkar om modellen befinner sig tillräckligt nära.

Solsken

Solen har ett hårt ljus eftersom ljuskällan är liten som en spotlight. För att komma till rätta med det hårda solljuset finns olika knep:

1. Upplättningsblixt. Ja, blixt och solsken passar faktiskt utmärkt ihop! Blixten lyser upp skuggorna så att de inte är så mörka och ger en bättre balans mellan ljus och skugga.

Ett sätt att slippa skuggorna i ögonen är att använda blixten. Lägg märke till att det fortfarande finns skuggor som beror på solljuset, men de är upplättade av blixten (aningen för mycket, tycker jag faktiskt).

2. Sök dig i skuggan av något: ett hus, ett träd (men akta dig för silande ljus genom lövverket som ger ett fläckigt och svårt ljus som för det mesta är störande), en sten, ja vad som helst! I skuggan är ljuset mjukare.

Kvällsljuset kan ännu vara ganska hårt när solen inte nått horisonten ännu. In med modellerna i skuggan av några träd så blir det mycket bättre!

3. Reflektor. Man kan skaffa en riktig reflektor från en fotoaffär, men ljuset reflekteras precis lika bra via en vit pappskiva, en tidning, en vit skjorta eller en ljus vägg. Rikta reflektorn (om det inte är en husvägg förstås) så att solljuset studsar via den till skuggsidan av ansiktet.

Det här är ingen bra porträttljussättning men fotades en gång bara för att visa vilken oerhört stor skillnad en dagstidning kan göra när den får fungera som reflektor.

Mulet

Mulet väder kan ofta ge ett så platt ljus att det nästan inte finns några skuggor alls. Men även här finns det saker man kan göra. I skuggan av ett hus blir ljuset lite mer riktat, såvida inte husväggen är helt vit. Testa blixten. Ibland kan den göra bilden lite trevligare under så här tråkiga ljusförhållanden. Mulet väder är annars svårt att komma tillrätta med. Det bästa ljuset får man förstås om man orkar vänta tills det klarnar. 

Mulet vinterväder gör att det nästan inte finns några skuggor alls.

Dis eller skymning

Nu blir utomhusljuset som vackrast – särskilt för porträttfotografering. När solen silar genom en tunn molnslöja lyses hela molnslöjan upp och fungerar som en stor ljuskälla. Ljuset blir mjukt och vackert. Detsamma kan gälla när solen står så lågt att hela himlen ovanför horisonten börjar lysa. Av någon orsak bruka inte gryningsljuset ha riktigt samma karaktär, men det kan ibland fungera utmärkt om förhållandena är de rätta. Exempel på detta fanns ju i början av detta inlägg.

Lampor

Många gånger fotograferar vi inomhus i den belysning som råkar vara påslagen. Men om du tänker ta ett porträtt har du ju chansen att påverka vilka lampor som är påslagna, från vilket håll ljuset ska komma och i viss mån hur stor ljuskällan är. Testa om du kan rikta en lampa mot ena sidan av ansiktet och en annan kanske mot en vit skiva som reflekterar ljuset mot skuggsidan. Testa att föra lamporna och skivan närmare och längre från modellen. Då kan du genom att prova dig fram hitta det vackraste ljuset. 

Vitbalansen har stor betydelse i alla de här olika exemplen, men om du använder två lampor är det viktigt att de inte har olika färgtemperatur (t.ex. en med varmt ljus och en med kallt). Ifall det ändå är så och du inte har några andra möjligheter kan du ju alltid göra bilden svartvit.

En skrivbordslampa med lysrör utgjorde ljussättningen till den här bilden. Det blev bäst i svartvitt.

Blixt

Blixtljuset är, precis som solljuset, ganska hårt. Om du använder kamerans inbyggda blixt kommer ljuset dessutom rakt framifrån. Det ger ett platt ljus och i den mån du ser skuggor så är de ofta mycket mörka. Den som har tillgång till en extern blixt som man kan vrida i olika vinklar har möjlighet att skicka blixtens ljus via taket eller en vägg. Blir oftast mycket vackrare. (Jag kompletterar snart med ett bildexempel)

Uppgifter

Här kommer en uppgift per ljussituation. Trots att uppgifterna talar om porträtt går det säkert att använda något annat istället för en modell. Något där ljuset egenskaper kommer fram (en burk, en docka, en kruka, en boll, en staty... Men inte din hund, eftersom ljusets kvalitet inte framkommer så bra p.g.a. pälsen).

1. Porträtt i fönsterljus. Placera din modell lagom nära (ca 1 m brukar bli rätt bra) från fönstret och ställ dig själv så att du varken fotograferar mot fönstret eller har det bakom dig. Prova dig fram tills du är nöjd med ljuset i modellens ansikte.

2. Solsken. Hoppas vi får lite av den varan ännu. Testa att fotografera i solsken och använd upplättning med hjälp av en blixt eller en reflektor. 

3. Mulet. Testa även här med blixten. Eller sök dig i skydd av något som kan ge lite ”skugga”.

4. Dis eller gryning/skymning. Detta brukar vara ganska vanligt under vinterhalvåret. Faktum är att under klara dagar i december brukar gryningsljuset steglöst övergå i skymningsljus. Riktigt hårt blir solskenet när solen står högre på himlen. Den här tiden på året är det ett bra tillfälle att testa porträttljuset som det långa grynings-/skymningsljuset erbjuder.

5. Lampljus. Fota ett porträtt i glödlampsljus. Använd reflektor eller en annan lampa för att få lite ljus mot skuggsidan av ansiktet också.

6. Extern blixt. Om du äger en sådan, rikta ljuset så att det studsar mot en vägg eller vit skiva och sen tillbaka mot modellen.

Sista undervisande inlägget

Nu har jag bara ett enda undervisande inlägg kvar och så är kursen slut. Det publicerar jag den 20 december, som samtidigt är er deadline för uppgifterna ovan. Men före det, kring den 6 december, publicerar jag era mörkerbilder med kommentarer.

Jag kommer inte att ge er några uppgifter på det allra sista inlägget, så ni kan slappna av under julen. Men om ni vill sända in bilder så lovar jag att publicera dem på vår bloggsida.

Monochrome - era bilder

Här kommer era monokroma bilder med kommentarer. Det var roligt att se hur ni släppt fram kreativiteten. Många av er verkar ha tyckt att uppgifterna var inspirerande och det gläder mig. Fortsätt att göra svartvita bilder! Den här gången har bildbehandlingen spelat en särskild roll – särskilt i vissa bilder. Där har ni gjort ett bra arbete, men det finns också saker att utveckla. 

Jag ber om ursäkt för fördröjningen. Min arbetsbörda har gjort det svårt att hinna med allt. Nästa undervisningspass skjuter jag nu fram till fredag 22 november. Därmed ger jag er även en vecka till för mörkeruppgifterna. Inlämningsdag den 22 november alltså.

Så varsågod och plöj igenom skörden av monokroma bilder med kommentarer. Lär av varandras bilder, inte bara av era egna. Och kommentera gärna! Den här bloggen blir så mycket roligare när flera åsikter kommer fram.

Uppgift 1: 

Försök hitta en visuellt lugn miljö med stora ytor och inte så många detaljer. Ta en svartvit bild när ljuset är som vackrast. Tänk på att motiv kan se väldigt olika ut i olika ljusförhållanden.

Bild 1. Skospår i sanden. En väldigt grafisk bild utan störande element. Ljuset faller såpass mycket från sidan att spåren får fina skuggor. Hade man fotograferat när solen står högt så hade spåren inte alls varit lika tydliga. Något som kunde höja bildens uttryck ännu mer hade varit om man försökt hitta ett område med färre spår. Då hade bilden varit lugnare. Men jag tycker att det är en bra tolkning av uppgiften! 1/60 sek, f/4, ISO 400, 55 mm.

Bild 2: Ett barnafinger pekar ut en viktig plats på kartan. (Den som inte besökt Lostenen, Finlands största flyttblock – gör det. Och ta kameran med!) Bilden är enkel och lugn, men lider lite av det platta ljuset. En vinjettering hade hållit ihop bilden på ett bra sätt, tror jag. (se nästa bild) 1/50 sek, f/5,6, ISO 400, 45 mm.

Bild 3: Romantisk stämning i den här bilden! Tonskalorna känns helt rätt här. Dessutom skönjer jag en vinjettering (mörka kanter och hörn i bilden) som passar motivet väldigt bra. En förbättring jag kunde efterlysa är att det inte hade skadat med mera luft ovanför bron. Den nedre kanten känns inte lika viktig även om den ramar in bilden fint. Så att rikta objektivet lite mer uppåt hade inte skadat. Och en person som kommer gående på bron hade blivit pricken på i:et. Men, som sagt, en skön bild även så här som den är nu. Skärpedjupet är kort och skärpan ligger halvvägs till krönet. Mindre bländare eller skärpan precis på krönet hade varit bättre, men ingen stor sak. Inga tillgängliga kameradata.

Uppgift 2: 

Gör en svartvit bild med mycket hög kontrast där kontrasten höjer bildens känsla. Kontrast skapar intensitet (i motsats till lugnet som lågkontrastbilder förmedlar) och kan också tillföra en rå känsla som passar vissa motiv väldigt bra.

Bild 4: En båt vid kajen i skymningsljus (gissar jag, även om ljuset på himlen också kan komma från hambelysningen eller liknande). Bilden är lugn och mjuk och hör snarare till uppgift 1 trots att den sändes in som hörande till uppgift 2. En variant med hård kontrast (se varianten under originalet) tar bort lugnet ur bilden och ersätter det med mera dramatik och ödesmättad känsla. I och med att båten ligger i höger kant tycker jag också att en kvadratisk beskärning från vänster ger bättre balans i bilden. 1/30 sek, f/9, ISO 3200, 18 mm.

Bild 5: En kotte i hög kontrast. Passar motivet bra och ger en grafisk känsla. Jag gillar att ljuset är totalt utfrätt i övre kanten. Mot vit botten passar det väldigt bra. Inga kameradata.

Bild 6: Kaffemugg fotad mot svart handduk och belyst med ficklampa. I bildbehandlingen har bilden gjorts negativ (syns bland annat på att skuggan är vit) vilket faktiskt ger en intressant effekt. Formerna som bildas av muggen och skuggorna blir som grafiska objekt. Intressant approach på uppgiften. Hade varit intressant att veta varför fotografen valt att göra bilden negativ. Kameradata saknas.

Bild 7: Ensamt löv i mörkret. Lövet känns verkligt ensamt. Sjysst vinjettering, men eftersom lövet är ganska litet hade det inte skadat med en lite tätare beskärning (se mitt exempel). Om lövet ska vara mitt i bild eller inte är en smaksak. Jag tycker båda funkar. 1/800 sek, f/1,8, ISO 100, 50 mm. 

Bild 8: Högkontrastbild som dessutom är tonad på ett skönt sätt. Portens form och toningen ger mig en stark Mellanöstern-känsla, trots att jag vet att den är fotad på närmare håll än så (i Stockholm, om jag förstått rätt). Fotografen har inväntat en person i rätt läge i ljuset. Det lönade sig. Jag hade förmodligen beskurit bilden till stående format, men det kvadratiska funkar ändå ganska bra. 1/160 sek, f/6,3, ISO 400, 35 mm.

Bild 9: Den här bilden innehåller en hel del dramatik. Både motivet och ljuset förstärker den – och även den tjocka ramen. Fotografen har inte varit försiktig med tonskalorna utan låtit det mörka flyta ihop helt. Helt rätt gjort. Dock stör det en aning att det som ser ut som en akterport till en färja till vänster nästan rör i bildens kant. Lite utrymme hade inte skadat. Jag älskar den smutsiga ”ytan” som bilden försetts med. Inga kameradata.

Uppgift 3: 

Hösten i svartvitt. Där har du en utmaning! Nu gäller det att tänka förbi alla färggranna höstlöv och försöka få till höstkänslan på något annat sätt.

Bild 10: Tre saker som man kan förknippa med hösten finns med på den här bilden: mörkret, fukten och de tunga regnmolnen. Ett bra sätt att spegla hösten i en svartvit bild. Den folk- och biltomma ödsligheten ger också en förstärkt känsla. (Det finns faktiskt två personer på trottoaren och ett par bilar på vägen, men de är så långt borta att känslan av ödslighet ändå överväger.) Bra jobbat! 1 sek, f/14, ISO 200, 18 mm.

Bild 11: Kanske ni kan gissa att det är samma fotograf som använt de tjocka ramarna? Jovisst. Och bilderna har många likheter. En ödesmättad känsla, ”smuts” och hög kontrast. Den här bilden är dessutom djärvt tonad, vilket jag gillar. Tycker ni inte att man den höstruggiga luften här? En välkomponerad och välbehandlad bild med stark känsla. Inga kameradata.

Bild 12: Lador i dimma. Höstkänslan finns där och kompositionen fungerar bra. En sak man kan tänka på när man redigerar bilder tagna i dimma är att dimman ofta känns vit. Så det gör inget om det inte alls finns några svarta toner i bilden. En alternativ tonskala i den här bilden kunde se ut som nedan, men det är sist och slutligen en smaksak. Jag vill bara att ni ska bli uppmärksamma på att möjligheten finns. 1/160 sek, f/5, ISO 200, 28 mm.

Bild 13: Höstlöv är svåra att få att komma till sin rätt i svartvitt. Men om de gulnade löven ligger på ett mörkt däck som här så fungerar det hur bra som helst. Utemöblerna väntar på vinterförvaringen, dynorna är borttagna ur hammocken. Här tycker jag att löven på däcket är så viktig del av bilden att den gärna hade fått mer synlighet, t.ex. genom ett panoramaformat. 1/30 sek, f/16, ISO 400, 24 mm.

Bild 14: Den lilla insekten kryper längs den rostiga plåten (eller vad det nu är) och funderar på att gå i vinteride. Eller vad nu såna där insekter gör när hösten kommer. Jag gillar mönstret som bildas av det oskarpa området till vänster. Bra att du inte beskurit bort det. Skärpan ligger precis på ytab till höger, vilket faktiskt gör att insektens bakre antenn ligger i oskärpa. Det kan man förhindra genom att använda en mindre bländare. Vid makrofotografering blir skärpedjupet ändå så otroligt litet att en liten bländare ofta behövs för att få huvudmotivet helt skarpt. Jag skulle föreslå f/16 eller någonstans däromkring som bländarinställning. Öka i så fall ISO-värdet så att inte exponeringstiden blir så lång att du får skakningsoskärpa. 1/50 sek, f/5, ISO 200, 39 mm.

Bild 15: Tveklöst en höstbild. Härliga svarta konturer av grenen som hänger ner vid stranden. Horisontlinjen känns helt rätt placerad. Det hade dock inte skadat om det funnits mera utrymme mellan grenens nedre vänstra ända och bildens hörn. Bra att ön inte är genomskuren av grenen. 1/800 sek, f/2,8, ISO 100, 55 mm.

Bild 16: Här ett till försök att få höstkänsla i en svartvit bild som vi vet i själva verket föreställer färgglada löv. Jag tycker att du lyckats. När man tittar på den här bilden en stund upptäcker man att något måste dölja sig under presenningarna som hålls på plats av lastpallarna. Men vad? Och vem är det som bor i huset som skymtar bakom träden? Kanske fotografen själv? Det är trevligt när bilder på det här sättet ”öppnar sig” efter en stunds betraktande. Skärpan ligger på löven närmast kameran och skärpedjupet är kort. Skärpan hade gärna fått ligga borta vid presenningen eftersom blicken gärna dras dit. Inga kameradata.

Bild 17: Den här bilden tyckte jag mycket om genast som jag såg den i min mailbox. Härligt hög kontrast och kort skärpedjup. Vackert ljus på den vissnade växten. Fina fält i olika grå nyanser som bakgrund (himlen-skogen-åkrarna-buskagen). Höstkänslan är stark. Bra jobbat. Det enda den här bilden lider av är ett så kort skärpedjup att växtens främre och bakre delar ligger i oskärpa. Ett vanligt fenomen vid närbilder. Men som sagt en jättefin bild! 1/2000 sek, f/5,6, ISO 800, 50 mm.

Bild 18: Jag vet inte om lövet placerats här enkom för fotograferingen. Det har ingen betydelse för bilden om det placerades dit eller hittades liggandes så. I vilket fall som helst känns detta som ett höststilleben i svartvitt. Det uppfyller definitivt uppgiftsbeskrivningen. Det ljusa lövet avtecknas bra mot den mörka bakgrunden. Fint med skuggorna mellan stenarna. Som i många andra makrobilder är skärpedjupet så kort att lövets nedre och övre kant ligger i oskärpa. Det höga ISO-talet gör att du hade kunnat ställa bländaren på 22 och ändå kunnat använda en exponeringstid nånstans kring 1/100 sek utan att bilden hade blivit varken ljusare eller mörkare. 1/1000 sek, f/5, ISO 1600, 63 mm.

Bild 19: Tjusigt! Den här gillar jag för kompositionen och för att den så tydligt svarar mot uppgiftsbeskrivningen. Träden i bakgrunden är helt klart höstgula och båten är perfekt placerad. Ja, du har förstås inte placerat båten, me valt att fotografera den i rätt läge. Här finns en balans mellan vassen till vänster och båte och ön i bakgrunden. Bilden hade kanske vunnit ytterligare på att beskäras bara en liten aning nerifrån. 1/250 sek, f/5,6, ISO 400, 200 mm.

Uppgift 4: 

En monokrom färgbild. Här vill jag ha en vanlig färgbild men där motivet är så enfärgat att det får en svartvit eller tonad känsla.

Det var verkligt intressant att se hur ni tacklat den här uppgiften. Jag var överraskad över att så många som åtta av er ändå valde att lämna in bilder på den. Kul!

Bild 20: Hade jag inte vetat bättre hade jag definitivt trott att detta var en tonad monokrom bild. Härligt mönster av ett jättestort glastak. Man undrar var det kan vara fotat. Bra komposition med toppen av kupolen mot ena hörnet. Vid en närmare titt på bilden ser det ut som om du använt någon typ av brusreducerin, men tagit i lite för mycket. Det har gjort att de finaste detaljerna har ”smetats ut”. Det har ingen stor betydelse för bilden i denna storlek, men om den ska ses i större format, t.ex. på en fotoutställning, så hade det nog stört lite. Inga kameradata.

Bild 21: Så länge jag bara ser en thumbnailsversion av den  här bilden ser den verkligt svartvit ut. Men visst ser man färgerna i legogubben när man ser efter. Du har ändå lyckats ganska bra med uppgiften. Härligt att figurens konturer får komma fram mot ljusreflektionen bakom. Den här bilden är fotad med en iPhone. Apple levererar än en gång, för ni kommer väl ihåg den vackra iPad-bilden (bild 27) från förra gången? 1/350 sek, f/2,4, ISO 50.

Bild 22: I mörker försvinner färgena och allt blir svartvitt. Även här. Härligt ödesmättad känsla över dessa industrisilhuetter. Fin vinjettering. Bra komposition med havslinjen som ett golv i bilden. Skorstenen får akta sig för att slå huvudet i bildens övre kant. Lite mer utrymme hade inte skadat. En rolig detalj tycker jag är den gröna farledspinnen till höger. 1/250 sek, f/3,2, ISO 100, 200 mm.

Bild 23: Också här en bra tolkning av uppgiften, för visst ser bilden svartvit ut vid ett hastigt ögonkast. Jag gillar kompositionen med linjerna i asfalten och de tre duvorna. Vet ni att tre objekt i en bild ofta funkar bra rent kompositionsmässigt? Bättre än både två och fyra. Det enda jag kunde tänka mig att förbättra är att duvorna känns lite avlägsna. En beskärningn nerifrån hade kanske hjälpt upp det lite. 1/40 sek, f/5,6, ISO 100, 85 mm.

Bild 24: Den här bilden har också tydlig svartvit känsla, men är nog lite för mörk, tycker jag. Visserligen blir färgerna tydligare om man gör den ljusare, men bilden vinner på det. Kompositionen med öppningen vid horisonten och den lilla landtungan till vänster funkar bra. Vinjetteringen känns för stark och så hade jag gärna beskurit bilden nerifrån, men i sitt kvadratiska format får man för sig att bilden är fotograferad genom en kikare, vilket är lite kul. Sätter med min egen beskärning och justering av ljuset så ni får jämföra. 1/500 sek, f/4, ISO 200, 200 mm.

Bild 25: Jovisst är den svartvit. Jovisst är det en färgbild. Helt rätt med andra ord. Dock aningen intetsägande som sådan. En fågel i en gren eller en tranplog på himlen till exempel. Eller en inzoomad detalj av de grafiska grenarna. 1/4000 sek, f/5,3, ISO 800, 40 mm.

Bild 26: Inte en nytagen bild, som ni säkert förstår, men en som uppfyller kriterierna för uppgiften. Vidvinkelobjektivet gör att träden lutar sig mot mitten som om de stod och diskuterade. Vi skönjer en aning av stammarnas varma färg och de gröna barren, men bilden ser väldigt svartvit ut ändå. Fotografen har frågat om de lila kanterna på grenarna (se uppförstorad och färgförstärkt bild nedan). Det kommer förmodligen från objektivet, där ljus i olika färger bryts lite på olika sätt. Lite som i ett prisma. Köp ett riktigt dyrt objektiv euro och du har garanterat inga såna problem. Det är alltså objektivets kvalitet som inte är av allra högsta klass. 1/125 sek, f/5,6, ISO 400, 18 mm.

Bild En spegling av en öppning bland träden. Den  här bilden stannar jag gärna upp inför en liten stund. Kompositionen är lugn och harmonisk. Och så väcks frågan vad det är som sticker upp ur vattnet till vänster. Hittar inga saker att klaga på, men det hade varit spännande om något (en cykel, ett skelett, en skattkista... jag bara fantiserar) hade skymtat under ytan. 27: 1/30 sek, f/8, ISO 400, 33 mm.

Uppgift 5: 

Svartvitt med brus. Skapa en svartvit bild med mycket brus/kornighet. Om du vill göra det direkt i kameran ställer du ISO-värdet så högt som det går. Använder du stativ och en mycket liten bländare för att få en längre exponeringstid så ökar bruset. Eller så brusar du till bilden med ett bildbehandlingsprogram.

Bild 28: Postlåda med brus. Fast det allra vackraste i den här bilden, tycker jag, är cykeln som skymtar svagt uppe till vänster. Vägen som går diagonalt från nedre vänstra hörnet möter rönnen uppe till höger och skapar något slags balans i bilden. Lådan och cykeln står ju också diagonalt mot varann. Tyvärr är bruset inte helt monokromt utan består av alla möjliga färger. Se uppförstoring nedan. När man tillsätter brus (noise på engelska) finns det vanligtvis möjlighet att kryssa i om bruset ska vara monokromt. Det löser automatiskt det här problemet. 1/20 sek, f/4, ISO 200, 90 mm.

Bild 29: Här är känslan väldigt gammal. Bruset och den låga kontrasten bidrar till det. Man får akta sig för att göra för mycket brus, men vissa motiv passar bra med väldigt starkt brus. Här hade jag själv kanske föredragit lite mindre brus än så här. Motivet är i varje fall väl lämpat för den här typen av effekt. Jag vet inte om bruset ökats i efterskott, men det höga ISO-talet har säkert hjälpt till med att skapa bruset. 1/3200 sek, f/4, ISO 6500, 55 mm.

Bild 30: Lite retrokänsla över denna också som hade blivit starkare med en riktigt gammal cykel. Bruset består även här av alla färger (se kommentar till bild 28). Den kvadratiska beskärningen är lite väl snäv och gör att cyklisten känns inklämd i bildrutan. 1/200 sek, f/18, ISO 800, 35 mm.

Bild 31: Brus förstärker ofta retrokänslan i en bild. Därför passar bruset ofta bra tillsammans med motiv från en svunnen tid. Som här, med andra ord. Jag gillar de sköna molnen bakom båten. Beskärningen är lite väl snäv och gör att skeppet känns inklämt i bilden. Ett monokromt brus (se kommentar till bild 28) hade varit pricken över i:et. Inga kameradata.

Uppgift 6: 

Gör en sepiatonad porträttbild. Kontrast och brus får du bestämma själv. 

Alla har inte fotat porträtt, men det har ingen betydelse. Vilken färg är egentligen sepia? Om ni jämför alla de inlämnade bilderna på sepia-uppgiften så ser ni att det finns en del variationer. Även om du beställer sepiatonade bilder från ett fotolabb så kan färgen variera från gång till gång. Det har inte så stor betydelse, tycker jag. Brunaktig ska den vara i alla fall. Ursprungligen utvanns sepia-färgen ur bläckfiskar så jag antar att tonen var mera enhetlig förr.

Bild 32: Hunden passar bra i sepia. Kanske rent av hundens naturliga färg är lite åt det hållet? Toningen är kanske aningen stark, men det är väl sist och slutligen en smaksak. 1/400 sek, f/3,2, ISO 400, 62 mm.

Bild 33: Den här bilden gillade jag genast jag såg den. Den har en gammaldags känsla och ser ut att ha kunnat vara tagen för 100 år sedan. Speglingen är jättefin och kompositionen är bra. Fint jobbat. Jag hittar inget direkt som jag skulle vilja förändra här. Bra kontrast och färgton också (inte för stark). 1/100 sek, f/7,1, ISO 200, 55 mm.

Bild 34: Glädjefaktorn är hög i den här bilden, vilket gör att man även som betraktare gärna ser på bilden med ett leende. Bilden har en oskärpa som först strörde mig, men ju mer jag tittar på bilden desto mer accepterar jag oskärpan. Det ger en Lomografi-känsla (se http://sv.wikipedia.org/wiki/Lomografi) som är ganska charmig och passar det här motivet väl. 1/60 sek, f/1,8, ISO 320, 50 mm.

Bild 35: Här är en bild där den kraftiga toningen passar väldigt bra. Det ger lite extra mystik över bilden. De flytande löven gör att bilden lika gärna kunde placeras bland höstbilderna (uppgift 3). Bilden är välkomponerad och -exponerad men hade vunnit på lite mera svärta i de mörka tonerna.   1/80 sek, f/8, ISO 400, 32 mm.

Bild 36: Vårt andra barnporträtt (av tre) har mer prägeln av actionbild. Barnet fångat mitt i leken. Huruvida fotografen arrangerat situationen är inte viktigt. En viktig sak när man arrangerar bilder är att det inte syns. Ju mer spontan känsla man får desto bättre för bilden. Här är toningen svag, vilket passar bra. Bra att fokus ligger exakt på ögonen. Det är extra viktigt att tänka på vid fotografering när man använder så här stor bländare. Dregelsträngen ger extra charm åt bilden, eller hur? 1/200 sek, f/1,8, ISO 100, 50 mm.

Bild 37: Fotografen har berättat att dramatiken i bilden ökade i och med att färgerna boostades (förstärktes). En monokrom bild får gärna vara dramatisk även om man ofta förknippar svartvitt med lugn. Vi har fler exempel på dramatik bland era inlämnade bilder. Flickan i bild har nästan gyllengul hy. Afrikaner är svåra att fotografera eftersom deras mörka hy ofta gör att ansiktet ser platt ut, och då frestas man att använda blixt, vilket inte alltid ger det bästa resultatet. Men här har fotografen hittat en plats där ljuset är tillräckligt riktat för att ansiktets form ska komma fram tack vare de skuggor som bildas. Bra gjort! 1/400 sek, f/3,5, ISO 200.

Bild 38: Om man fotograferar en person i halvprofil så lönar det sig ofta att fotografera från skuggsidan – precis som denna fotograf har gjort. Jag tycker resultatet blev mycket bra då ansikets bortre halva kontrasterar så bra mot den mörkare bakgrunden. Vid den här typen av ljus brukar jag vara noga med att den mörka halvan av ansiktet ändå inte blir för mörk. Inte för ljus heller förstås. Det här är lämplig kontrast mellan ljus och skugga. Ljusspeglingarna i ögonen är fina. Det är något man ofta strävar efter i porträttfotografering. Ett ögan utan ljusspegling ser mindre livfullt ut. Det enda jag hade velat förbättra här är den lilla ljusglimt som faller på skuggsidan om näsan. Den borde antingen vara större eller helt borta. Den är nu så liten att den känns aningen störande. 1/125 sek, f/3,5, ISO 100.

Bild 39: Här en porträttbild utan toning. Det är helt ok. Jag tycker om den djärva beskärningen. Ansiktet kommer nära och bilden förlorar inget på det. Bilden lider dock av ett ganska platt ljus. Dra in modellen i skogskanten eller i en dörröppning eller någon annan stans där det bildas lite skuggor så blir ljuset genast vackrare. Fotografen kunde inte göra bilden sepiatonad i Photoshop så jag ska ge ett tips på hur man kan göra. Gå till Image -> Adjustments -> Hue/Saturation (Färgton/Mättnad, tror jag det heter på svenska). Klicka i Colorize och dra i reglagen tills du har en färgton och färgmättnad som du är nöjd med. Akta dig för att göra bilden ljusare eller mörkare med det nedersta reglaget. 1/100 sek, f/16, ISO 1600, 80 mm.

Bild 40: Vår sista bild för denna gång. En jordkällare i kraftig toning. Lite för kraftig om du frågar mig. Men välbeskuren och -exponerad. De blommande buskarna till vänster om jordkällaren är jättefina. Hade gärna sett en bild där de var huvudmotiv och kanske en del av stenväggen skymtade vid sidan om eller bakom. Men bra även så här. Inga kameradata.